För några veckor sedan läste jag inne hos Inola/Ingrid om ett härligt projekt. Ingrid hade, i sin tur, läst i GP om två tjejer som genom detta initiativ vill hjälpa hjärtsjuka barn. Tanken är att samla in virkade amigurumi-katter att dela ut till de sjuka barnen. Förutom att vara mjukt och tröstande blir gosedjuret ett pedagogiskt verktyg som kan göra det lättare att prata om hjärtfelet (gemensamt för alla katterna är det "lagade" hjärtat). Läs mer om projektet genom att klicka på bilden nedan, där finns också mönster att hämta och länkar till en hel massa garnbutiker som lämnar rabatt på garnet om man vill virka en hjärtekatt.
Detta tycker jag var ett fint initiativ och det här är alltså min katt som jag döpt till Knasper:
Vill eller kan man inte virka så kan man istället bekosta garn och en stödvirkare fixar katten. Ett mål inom projektet var från början att lyckas få ihop 100 katter innan nyår men responsen har varit enorm och de har redan fått in mellan 500 och 600 katter - visst är det fantastiskt? Nu finns de även på Facebook och folk har även börjat virka syskondjur (olika djur som kan ges till de sjuka barnens syskon så de inte känner sig bortglömda).
Här sitter Knasper tillsammans med Majsan som min Ebba (14) har virkat. Stina (12) har håller också på med en katt men den är inte klar ännu.
=o) Muffin
5 kommentarer:
Sikke et dejligt initiativ! Det er supersøde katte til et godt formål. Og sikke en dygtig datter du har, jeg ville ikke kunne lave en så flot!
Vilken rolig idé! Skall ta med mönstret hem till min mor som tycker om att virka! Har inte varit inne på din blogg på ett tag men är nu uppfylld av nya kortidéer och inspiration!Tack!/anette
Tack för påminnelsen! Nu har jag varit inne och fixat betalning, valt garn och döpt min lilla katt eftersom jag inte kan virka.
Era katter är supersöta!
kram Annika
Vilka finfina katter! Jag kan nog inte virka, men nångång ska ju va den första ;-) ...eller så stödköper jag garn!
Men så fint!
Gråten i halsen satte sig direkt!
..jag blödig?! Näääää, inte alls! :P
Supergullig gest och jag började genast fundera på om jag kände någon "stödvirkare"..?
Era gosekatter var i vilket fall hur söta som helst och visst hade det varit lite roligt att få se vart den lilla ulltussen hade hamnat någonstans i vårt avlånga land.
Kramisar!
Skicka en kommentar